SAHRA_MUUSE

Magen och hjärtat är fulla av känslor. Först en bröllopsfotografering med ett par jag tycker mycket om. På en plats jag saknar. Sen ett bråddjupt samtal om känslor tillsammans med nya fina människor jag bryr mig om. Och så en snabbtitt på lägenheten min lillebror och hans familj flyttat in i som nya stockholmare. Sist en skön fika och promenad i Vinterviken med vänner.

Jag letar. Försöker känna mig hemma. Fortfarande. Kanske kommer jag aldrig göra det. Men jag börjar tröttna på att söka. Kanske drabbar den stora insikten mig imorgon när jag tillsammans med mina kollegor börjar planera 2011 års verksamhet. Kanske inte.

Gonatt.

Barn är bra. De skapar möjlighet för en finare, bättre, klokare och mer hållbar framtid. Barnen förtjänar en bra start. De bästa att se till denna start blir just bra är rimligtvis barnets föräldrar. En mamma och en pappa kanske. Eller bara en mamma. Eller kanske bara en pappa. Två mammor kanske, eller två pappor. Eller fler. Jag har inga klara ramar för detta. Det finns bra biologiska föräldrar. Och bra andra föräldrar.

Barnet har rätt till sina föräldrar. Lika mycket rätt till alla. Så i min diktatur kommer föräldrarna inte få sätta sig över den rätten. Det innebär att föräldrarna får dela på eventuella dagar de kan vara hemma och få ersättning från socialförsäkringen. I Sverige skulle vi kalla det kvoterad föräldraförsäkring.

Saken är väldigt enkel i min diktatur. Det handlar om barnets rätt till alla föräldrar i lika stor utsträckning. Och det är denna rätt just den här punkten i mitt diktatoriska program handlar om.

Den grundläggande principen. Detaljerna måste jag fundera på. Jag är nämligen inte helt säkert på att socialförsäkringen i min diktatur kommer se ut som den gör i kungariket Sverige. Jag tror det finns rakare vägar än snåriga transfereringssystem.

Föräldraförsäkringen utgår från barnets rätt till sina föräldrar. Det är barnets dagar. Ingen stjäl från barn. Åtminstone inte i min diktatur.

Jag vill göra något annat än saker som ingen kommer ihåg ett par timmar, dagar eller veckor senare. Jag vill göra skillnad. Men är för trött, uppgiven och likgiltig. För passiv, rädd och handlingsförlamad. Jag vill leva. Inte bara jobba och göra.

Jag vill starta en tankesmedja tillsammans med burg och trettioplus. Vi kan sammanfatta komplexa sammanhang med färre ord än alla andra. På flera språk. Vi kan hjälpa till att snabba upp tanken. Förenkla och förtydliga. Kontoren har vi i Stockholm, Berlin och Hamburg. Du kan gärna få anlita oss. Eller hänga med oss. Allra helst om du har en kasse pengar eller två. Så vi kan dra igång.